sannarihm.blogg.se

MY YEAR IN UNITED STATES

Kategori: Au pair

Jag ville till en annan kontinent, ta en risk och utmana mig själv. Den 24 Augusti 2015 hoppade jag på flyget till USA. Jag minns det som om det vore igår, självsäkra jag som inte fällde en tår, utan jag visste ju att om ett år skulle jag återvända till Sverige. Det var dock tufft, mycket tuffare än vad jag trodde det skulle vara. Men att helt plötsligt leva i en annan kultur gav mig ett annan perspektiv på livet, jag blev utmanad. Jag fick ofta kommentaren ''men kom hem om det är tufft, det är okej!'', men om det var något jag var inställd på så var det att INTE ge upp. 

Under årets gång var jag bosatt i PA, West Chester hos Parker familjen, jobbade som barnvakt för världens goaste kille T och som bonus blev en av deras hundar min bästa vän. Patetiskt va? Men den hunden har satt spår i mitt hjärta. 

 
Jag hade turen som fick besöka några fantastiska ''states'' på Östkusten och har fått uppleva mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. 

PENNSYLVANIA 
Det har hänt så mycket här, men några av höjdpunkterna är utan tvekan den fatastiska vintern vi hade, kvällarna man spenderade på verandan, de dagliga promenaderna med Griffin, ''Phillies baseeball game'' samt Cole's student. 



DELAWARE
Stället jag gick på min första ''horse-racing'' tävling tillsammans med Charles samt såg min första ''Blue Rocks game''. 
 
NEW JERSEY 
En av mina favorit delstater, vi spenderade stora delar av året i deras sommarhus som låg ett kvarter från stranden. Ett x antal fester blev det också i livvakternas ''frat house''. 


NEW YORK 
Tog ett x antal dagsturer dit och spenderade flertal högtider i Manhattan med både vänner och familj. Är galet förälskad i staden. 
 
BOSTON 
Sist men inte minst, min favorit delstat. Hoppade på bussen i 7 timmar för att besöka Lovisa, en annan au pair. Hade en fantastisk weekend, vi gjorde EXTREMT galna saker och staden var oslagbar i sig. 

__________________________________________________________________

Jag sitter och skriver detta inlägg, rak i ryggen, vetandes att jag faktiskt klarade ett år i Amerika. Framför mig ser jag en person som har växt något extremt som person och som bär med mig minnen för livet. Inte trodde jag det då, men det året formade mig till den person jag är idag. Och jag är stolt. Fäller en tår då jag saknar min ''andra familj'', det perfekta vädret och ''inga beskymmer'' livet man levde. Dock så är studentlivet fantastiskt, bara ge mig lite sol och mitt solblekta hår så finns det inga beskymmer. 

America, I will see you soon again